Rom-stadgan gör det möjligt att fälla Bildt - Maj Wechselmann talar till punkt

Här är Maj Wechselmanns historia. Många har dragit egna slutsatser av munhuggandet mellan Bengt Nilsson och filmaren Maj Wechselmann under de senaste dagarna. Overklighetens folk publicerar därför följande artikel av Maj Wechselmann.

1998 antogs Rom-stadgan som möjliggör för att medverkande till eller underlåtenhet att ingripa vid misstänkta brott mot folkrätten blir straffbart.
Stadgan ratificerades av 109 länder – däribland av Sverige oktober 1998.
Svenska Brottsbalkens 22 kapitel anpassades till Rom-stadgan
Det är därför åklagaren för internationella brott har inlett förundersökning mot Lundin – och även Bildt i kraft av hans roll som styrelseledamot i Lundin Oil/Lundin Petroleum under samma tid som 160.000 människor fördrevs från området där Lundin prospekterade i Södra Sudan, (Unity State Western Upper Nile) 12.000 människor mördades och otaliga dog av hunger, tuberkolos, malaria och visceral Leichmaniasis = sandflugebett ( som leder till parasitsjukdom)
　
2001 förhandlade Ian Lundin och Carl Bildt med Omar Al Bashir om nya oljefält i Khartoum.
Omar Al Bashir hade redan i 1989 lett en statskupp, varefter inbördeskriget intensifierades med folkfördrivningar, våldtäkter, tortyr såväl som tvångsrekrytering av barnsoldater och bortförelser till slaveri samt mord på oppositionella.
FN tog på 90-talet en rad resolutioner mot de flagranta kränkningarna av alla mänskliga rättigheter i Sudan. – Eftersom Bildt arbetade inom FN från 1995 till 1997 kan han inte ha undvikit att ha läst dessa rapporter och myckenheten av FN resolutioner mot Al-Bashir.
FN tillsatte i loppet av nittiotalet 3 stycken ”Special rapporteurs” efter varandra som skulle rapportera till FN om tillståndet i landet, den första hette Gaspar Biro från Ungern, hans rapport kom i 1995, den nästa hette Leonardo Franco och var argentinier, hans rapport kom i 1999. Den tredje var den f.d. tyska inrikesministern, Gerhart Baum, som rapporterade 1999, 2001 och 2003.
　År 2000 kom även den kanadensiska regeringen med en rapport.
I rapporterna från samtliga rapportörer står det att oljeinvesteringarna i södra Sudan, Unity State Western Upper Nile, förvärrade kriget.
Carl Bildt gick – trots innehållet i dessa rapporter in i Lundin Oils styrelse
Carl Bildt satt i Lundin Oils styrelse mellan åren 2000-2006.
Här kommer utdrag ur FN rapporterna
Gaspar Biro skriver i sin FN-rapport 1995:
Den dystra situationen med hänsyn till mänskliga rättigheter har inte förbättrats sedan 1994.Såväl regeringen och rebellerna har förbrutit sig mot mänskliga rättigheter vilket inkluderar massakrer och olagliga dråp, kidnappningar och tvångsrekryteringar. En myriad av officiella och hemliga regeringsstyrkor fängslade, plågade och torterade politiska motståndare eller misstänkta politiska motståndare. Rebellstyrkorna saboterade FN: s hjälpsändningar til den befolkning som var drabbad
Den befolkning som var drabbad var alltså först och främst befolkningen i Södra Sudan – även den i Unity State, Western Upper Nile där Lundin Oils oljeprospektering kom att börja - efter att ett avtal skrivits på 1997 av direktör Ian Lundin och den numera för folkmord efterlysta presidenten, Omar Al Bashir(s energidepartement)..Leonardo Franco 1999:
In the course of 1998, some 150,000 civilians were displaced and at risk of starvation in the oil-rich region of Western Upper Nile, where instability and violence rendered United Nations emergency humanitarian aid deliveries difficult if not impossible. This area, belonging to the Nuer people, has been the stage of confrontation between two pro-government Nuer leaders, Riek Machar and warlord Paulino Matiep, fighting each other for political and military control of the territory. Both factions have been directly armed by the Government....The economic, political and strategic implications of the oil issue have seriously compounded and exacerbated the conflict and led to a deterioration of the overall situation of human rights and the respect for humanitarian law, as well as further diminishing the already slim chances for peace.
The oil issue and the extremely volatile situation prevailing in Western Upper Nile are clearly at the core of the armed conflict in Sudan and have particularly dire consequences for peace.
Long-term efforts by the various Governments of Sudan to protect oil production have included a policy of forcible population displacement in order to clear oil-producing areas and the transportation routes of southern civilians.”
Gerhart Baum varnar 1999 för att byggandet av den ”allvädersväg” som Lundin förbereder från Rub Kona till Thar Jath i Unity State kommer att leda till ännu fler fördrivningar och mord av lokalbefolkningen.
2000 kommer även den kanadensiska regeringsrapporten ”Human Security in Sudan . The report of a Canadian Assessment Mission.”Denna kanadensiska rapport konkluderar helt enkelt: Oljan förvärrar kriget = The oil is exacerbating the war in Southern Sudan2001 kommer Gerhart Baums andra rapport där man läsa om situationen i Western Upper Nile Unity State
” (Paulino Matiep är en av krigets mest ökända krigsherrar – att han hade arbetade för Ian Lundin, bevittnas i filmen av filmaren Bengt Nilsson, som hade bjudits ned till oljebolagets bas i området av Ian Lundin) The situation in Western Upper Nile
During my last visit I learnt that, in spite of the on-going negotiations, the human rights situation on the ground remains of grave concern. Fighting is continuing in oil-rich Western Upper Nile. The civilian population, whose villages have been burnt to ashes by proxy militias to clear the areas for the oil industry, have not yet benefited from the agreed ceasefire. I share the view expressed by the International Crisis Group (ICG) in its latest report dated 10 February 2003, highlighting the “ongoing danger that the dynamic of oil development represents for the peace process, at least so long as the government and a number of foreign oil companies with which it is in partnership are prepared to pursue that development by whatever means necessary” Sudan’s oilfields burn again: brinkmanship endangers the peace process, Africa Briefing, Nairobi/Brussels, 10 February 2003, ICG, page 1.….
Carl Bildt träffade Al-Bashir för första gången 2001 för att tillsammans med Ian Lundin förhandla fram ett nytt avtal om prospektering i ett nytt block, block 5 B, det var i block 5 A fördrivningarna hittills skett..
　
2008 efterlyses Sudans president Al-Bashir internationellt för brott mot folkrätten.

Det kanske kanske att bli något klarare med den svenske åklagarens förundersökning men vissa fakta ligger redan idag för handen. Lundin Oil lyckades säkra och bygga ut sin oljeproduktion genom bland annat att

· Konflikten i Darfurområdet tillspetsas. I mars konstaterar representanter för FN att janjawid-grupper som stöds av regeringen systematiskt dödar afrikanska invånare i byarna.
· I maj utbreder sig konflikten till grannlandet Tchad, där soldater drabbar samman med janjawid-krigare. Parterna i konflikten mellan norra och södra Sudan kommer samtidigt överens om i de sista tvistefrågorna.
· I november angriper sudanesiska regeringsstyrkor flyktingläger i Darfur. Förhandlingar mellan Sudans regering och rebellgrupper i Darfur leder fram till en överenskommelse om att humanitärt bistånd till området tryggas och striderna avslutas. FN:s säkerhetsråd samlas till en specialsession i Nairobi för att diskutera läget i Darfur. Biståndsarbetare evakueras från Darfurområdet när striderna på nytt blossar upp i slutet av november· I februari angriper den väpnade rebellgruppen SLA (Sudan Liberation Army), som verkar i DarfuromrÅdet i västra Sudan, olika regeringsmål.
· I april bränner beväpnade grupper hela byar i Darfurområdet.
· I december sker ett genombrott i fredsförhandlingarna mellan norra och södra Sudan: regeringen och rebellerna avtalar om att dela oljeinkomsterna.· I januari allierar sig SPLA med en konkurrerande väpnad rörelse (Sudan People’s Defence Force). Sudans regering och SPLA avtalar om vapenvila i Nubabergen.
· I juli undertecknar regeringen och SPLA ett avtal som avslutar inbördeskriget som varat i 19 År. President al-Bashir och SPLA:s ledare John Garang träffas för första gÅngen under förhandlingarna där Ugandas president Museveni fungerar som värd.
· I november fortsätts avtalet om vapenvila till slutet av År 2003.· I februari arresteras nationalförsamlingens talman och landets religiöse ledare Hassan al-Turabi för en dag sedan hans parti, nationella folkkongressen, undertecknat ett samförstÅndsprotokoll med gerillarörelsen SPLA.
· I mars varnar FN:s livsmedelsprogram WPF för den allt svÅrare svälten: till följd av torka lider tre miljoner människor av svält i södra Sudan.
· I december anklagar SPLA regeringen för att ha bombarderat Nubabergen under en vapenvila som USA förhandlat fram i syfte att möjliggöra leveranser av humanitärt bistÅnd.· President al-Bashir träffar för första gången representanter för oppositionen, den nationella demokratiska alliansen, i Eritreas huvudstad Asmara.
· Al-Bashir omväljs till president för fem År i ett val som bojkottas av huvudoppositionspartierna.· President al Bashir upplöser nationalförsamlingen och utlyser katastroftillstånd i landet som en följd av maktkampen mellan parlamentets talman Hassan al-Turabi och al-Bashur. Sudan inleder sin oljeexport.stärka sina band med Sudans regering med tillhörande miliser vilket möjliggjorde en utbyggnad av såväl väg som helikopterlandningsplatser. Det som nu ligger Lundin Oil i fatet är en omfattande foto- och vittnesdokumentation av såväl barnsoldater i sällskap med Ian Lundin vaktandes Lundin Oils anläggningar som att Sudanesiska attackhelikoptrar parkerar och underhålls på Lundin Oils baser. Detta skedde under Carl Bildt tid i styrelsen för Lundin Oil och under den tid som den Sudanesiska armen med allierade enligt ECOS rapport dödade minst 12.000 människor och fördrev 160 000 människor från sina hem.
Maj Wechselmann

Kulturminister och BEACHminister - Bob Hansson om ministrarna och människorna

Nu ramlar inläggen in till Overklighetens Folk. Här ett dagsfärskt debattinlägg från poeten Bob Hansson.

Att vår ärade kulturminister har nedsatt hörsel ska inte vändas mot henne. Men inte heller motsatsen. Att hon inte hör vad hon själv säger, är alltså ingen ursäckt.
Tidigare hade ju högern en kuturminster som inte gillade tv och därför inte betalat tv-liscens. Jag var glad att alliansen lyckats skaka fram någon ur sina egna led fkatiskt gör det. Man ska inte sätta ribban så högt, tänkte jag, när det kommer till moderater och kultur. Men nu har det alltså visat sig att vi har en kulturminister som inte bara ogillar tv, utan också själva kulturen.
   Nu får vi snart en ny borgerlig miljöminster tycker att miljö har negativ klang. Han vill hellre kalla det BEACH. Mycket roligare, vara BEACHminister.
   Människor får de ledare de förtjänar.
   Jag tycket dessutom att människor har så negativ klang. Kan vi inte kalla dem arbetskraft istället?

Kultur är antirasism

Overklighetens folk fortsätter med en debattartikel av Siv Holma, Amineh Kakabaveh och Jonas Lundgren. Texten handlar om att sattsa på internationellt kulturutbyte som motvikt till Sverigedemokraternas rasistiska politik.

Det var en stor förlust för demokratin, och inte minst för den antirasistiska rörelse som Vänsterpartiet är en betydande del av, när Sverigedemokraterna lyckades ta sig in i Riksdagen. Dock finns det ingen tid att hänga läpp. Nu måste vi agera.
Sverigedemokraternas främsta frågor handlar om mångkulturen och invandringen. De vill som alla vet minska invandringen till Sverige. Vad färre känner till är deras kulturpolitik. En hedenhösisk syn på den svenska kulturpolitiken är ett näst intill tragikomiskt inslag hos Sverigedemokraterna. Exempelvis vill man strypa kulturstödet till organisationer som arbetar med multikulturella nätverk och stödet till kulturevenemang som har ett internationellt inslag.
   Vänsterpartiet är ett kulturarbetarnas parti, ett parti där kulturfrågor kanske inte alltid står högt upp på dagordningen men borde göra det i större utsträckning. För kultur är en viktig drivkraft för människor och inte minst har den en brobyggande effekt, en antirasistisk effekt. Mötet mellan människor blir tydligt inom kulturverksamheter.

Ett antirasistiskt parti som Vänsterpartiet måste också vara kulturpolitikens främsta försvarare och förespråkare i den svenska riksdagen. Därför måste Vänsterpartiet tydligt visa att vi är ett kulturfrämjande parti. En tydlig markering som skulle kunna slås upp stort är när Vänsterpartiet lägger sin skuggbudget i Riksdagen. Vi föreslår att den budget Vänsterpartiet lägger har ett tydligt avstamp i ökade anslag till internationella kultursamarbeten.
   Låt oss bedriva en aktiv antirasistisk politik, en politik för brobyggande och solidaritet, en aktiv kulturpolitik.

/Jonas Lundgren, Vänsterpartiet Storstockholms kulturutskott, initiativtagare
Siv Holma, ordförande Riksdagens kulturutskott
Amineh Kakabaveh, ersättare Riksdagens kulturutskott

Ett gott ord

”Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth tycker att ordet ’kultur’har en negativ klang och vill istället använda ’underhållning’. Vad tycker du om det?”Liv Strömquist svarar: ”Jag tycker att namnet ’Lena Adelsohn-Liljeroth’ har en väldigt negativ klang. Därför föreslår jag att hon döps om till ’Blubby’”.

Äntligen maxtaxa i kulturskolan! - Min hemkommun bryter mot FN:s barnkonvention

Jonas Lundgren är initiativtagare till Overklighetens Folk. Till vardags är han ledamot av Kulturutskottet för Vänsterpartiet i Stockholms län och aktiv i lokalpolitiken i sin hemkommun Lidingö, i vars lokalförening av Vänsterpartiet han är styrelseledamot.

I ett utspel i Almedalen säger de Rödgröna att man lovar att införa maxtaxa i kultur och musikskolan om man vinner valet. Detta är utmärkt. Framförallt eftersom det slår mot kommer som Lidingö. Som kulturpolitiker skäms jag över att vid seminarier på ABF-huset , vid två tillfällen, behöva säga att jag kommer från Lidingö, kommunen som har Sveriges högsta avgifter i musikskolan. Det är skandal.

Nu kan det förhoppningsvis bli tal om ett musikens hus på Elverket i Lidingö. Dock är det viktigt att poängtera att detta förutsätter att en ny lokal hittas där IFK Lidingös kansli kan inhysas.
Att ta ansvar för kulturpolitiken är synonymt med att hålla sig så långt ifrån konkurrensutsättning man kan komma. Inte för att flera utövare inte kan ge en bättre kvalitet, utan för att kultur är en mänsklig rättighet. Jag vill hävda att Lidingö kommun bryter mot FN:s barnkonvention. I den står det nämligen;
Konventionsstaterna ska främja barnets rätt till att till fullo delta i det kulturella livet och ska uppmuntra tillhandahållandet av lika möjligheter för kulturell och konstnärlig verksamhet samt för rekreations- och fritidsverksamhet. Detta är en klar och tydlig fingervisning, FN:s konventionsstater, varibland Sverige ingår, åtar sig att främja barns rätt till att tillgodogöra sig kultur. Och jag skulle gärna få ett svar på var, var sker detta om inte inom ramen för lokala exempel som Sagateatern och musikskolan.

Redan år 2007 uppmärksammade Nätverket Försvara Kulturen, som bland annat hade sänkta avgifter i musikskolan som krav, Lidingö Stads ignorans mot detta stycke i FN:s barnkonvention. Metoderna för att ta upp fighten den gången var opinionsbildning. Vi arrangerade en instrumentprovning och vi arrangerade en gratis konsert för ungdomar. Nu tas fighten på nationell nivå. Maxtaxa i musikskolan skulle slå hårt mot Lidingös skamlösa avgifter i musikskolan (som ironiskt nog motiveras med en låg kommunalskatt som ger ett lägre anslag till musikskolan). Därför är det så viktigt att rösta rödgrönt i höst.

Littorins parallella verklighet

En av Sveriges just nu hetaste poeter är , med Lars Ohly stundtals turnerande, Jenny Wrangborg. Jenny hade inte tid att skriva något separat för Overklighetens Folk men däremot gav hon oss lov att låna denna text och vi lyfter på våra lustiga, verklighetsfrämmande hattar och tackar för det.


Hej allihopa. Man skulle kunna tro att jag inte skrivit nått i sommar, det är inte helt sant. Några krönikor har det blivit, men jag har varit lite dålig på att lägga upp dem här. På väg hem från jobbet idag läste jag att det nu är klart att Littorin får 112 000 kr i månaden i avgångsvederlag. Då tänkte jag på den här krönikan som jag skrev till Örnsköldsviks Allehanda i somras. Hoppas ni gillart.
Littorins parallella verklighet

Arbetsmarknadsminister Littorin avgår. När han i förra veckan gick ut i tv och med sina barns namn på läpparna förklarade att trycket varit för hårt hade han Sverige i tårar. ”Jag orkar inte mer” och man tänkte att vilken man, vilken människa, sätter barnen först. Så visade det sig att det kanske inte riktigt var där skon klämde. Men låt oss ändå hålla oss där en stund till. Tänk om fler hade möjlighet att vara mer människor. Kunde anpassa arbetet efter livssituationen istället för tvärtom. Tänk om vi alla hade möjlighet att gå in till chefen och säga att vi inte kan komma och jobba imorgon, eftersom vår familj behöver oss, eftersom våra barn frågar efter oss under nattpassen, eftersom våra vänner behöver vårt stöd. Tänk om fler hade de ekonomiska förutsättningarna och inflytandet över sitt jobb, att kunna skapa en arbetssituation där man inte hamnar i sådana situationer.

Men ska sanningen fram ser den arbetslöshet som nu väntar Littorin helt annorlunda ut än den jag själv har mött när mina osäkra anställningar tagit slut. Som före detta minister har han rätt till 1,3 miljoner i avgångsvederlag. Jämför det med den långa karensen i a-kassan som gäller för alla andra som tvingas säga upp sig för att de inte kan få sina liv att gå ihop med jobbet. Jämför det med den a-kassa han själv varit med och urholkat. Littorin har haft förmånen att jobba heltid, han behöver inte oroa sig för en 65% a-kassa på en 60% kallskänkstjänst. Han behöver inte gå till arbetsförmedlingen och söka jobb som inte finns, behöver sen inte öppna tidningen och läsa att arbetsmarknadsministern tycker att ungdomsarbetslösheten beror på att ungdomar spelar för mycket tv-spel. Och han behöver inte med cancer tvingas iväg på en jobbsökarkurs.

För visst är det oklart om hans ”Jag orkar inte mer” skulle ge honom rätt till sjukpenning. Jag har svårt att se att Försäkringskassan skulle se det som ett medicinskt hinder för arbete, men det behöver inte Littorin oroa sig för. För 1,3 miljoner kan han åka på fin rehabilitering.

Jag tycker egentligen inte att någon förtjänar att uppleva hopplösheten i väntrummet på arbetsförmedlingen, men det hade varit fint om Littorin nu faktiskt också skulle bli tvungen att leva i den verklighet han beslutat om de senaste fyra åren. Uppleva den urholkade a-kassan, de förnedrande besöken på arbetsförmedlingen och konsekvenserna i att ta ifrån sjuka människor sin inkomst. Då kanske han hade kunnat gå ut i tidningarna och erkänna att det han gjorde var fel.

Besök också Jenny Wrangborgs blogg; Tio meter över havet

Kulturens klasskillnader av Lena Kallenberg

Här är den första texten. Den är tidigare publicerad i Ordfront Magasin och bidraget kommer från Lena Kallenberg, författare. Lena Kallenberg har tidigare också gjort sig känd för boken Apelsinflickan.
I flera år har jag tagit aktivt del i en folkrörelse i skymundan. De fackliga arbetsplatsbiblioteken har blivit en succé vid sidan av biblioteksnedläggningarna. Idag existerar minst 1.300 fackliga bibliotek däribland vägkrogsbiblioteken som snart har gjort ljudbokslyssnande lastbilschaufförer till de mer bildade i samhället. Var fjärde- kanske till och med var tredje medlem i LO-facken öppnar aldrig en bok visar statistiken. Det är en myt att påstå att vi har avgiftsfria bibliotek, när arbetsplatsbiblioteken, de få som finns kvar i kommunal regi, tar ut avgifter från arbetsgivaren. De som inte har bokvana med sig hemifrån ska minsann inte ha någon gräddfil till boken, verkar politikerna resonera. Tillgång till böcker och kultur handlar fortfarande om klass och bildning och är ytterst en fråga om demokrati. Jag har själv i gott minne när jag som vuxen följde med mamma som pensionerad fabriksarbeterska till biblioteket. Mamma, som visserligen alltid läst mycket, kände sig dum och obekväm i biblioteksmiljön. Hon vågade inte be om hjälp med ett lånekort. På en metallindustri i Skåne frågade vi arbetarna om deras bokvanor. ”Böcker och bibliotek är för akademiker, inte för såna som oss”, löd det kompakta svaret. Tack vare ett par eldsjälar på arbetsplatsen startades ett arbetsplatsbibliotek. Efter ett halvår hade attityden förändrats och över hälften hade lånat böcker. Jag har träffat hur många bibliotekarier som helst runtom i landet som vrider sina händer i förtvivlan och undrar hur man ska nå de läsovana. Caféstolar och latte i alla ära men det gör inte bokovana till läsare. Det gör däremot boksnurror på jobbet och läsande arbetskamrater. Nyligen slaktade regeringen det futtiga bidraget till kultur i arbetslivet som gjort verksamheten med böcker på jobbet möjlig. LO:s medlemmar subventionerar operor och baletter som medelklassen bevistar men för minsta boksnurra i fabriksporten måste man krusa. Såna uttryck tar sig kulturens klasskillnader.

Välkommen till Overklighetens Folk

Tanken med Overklighetens Folk är att samla kulturpersonligheter som skriver texter mot högern. Högerregeringens politik har försämrat levnadsvilkoren för kulturarbetare till väldigt stor del. Det  finns ingen regering i mannaminne som har genomfört så omfattande försämringar för kulturpersoner. Vi måste lyfta fram en rödgrön regering för att få en bättre situation för kulturarbetare och det måste ske den 19:e september. Socialminister Göran Hägglund från Kristdemokraterna anser att kulturarbetare till vänster inte tillhör verklighetens folk. Detta begrepp har Kristdemokraterna till och med tagit patent på. Här är tanken att vi overkliga människor ska figurera och skriva.

God läsning