[Foto: Thomas Kramer Pedersen ©]
Idag bjuder Overklighetens folk på en text av Bengt Berg, poet och riksdagsman för Vänsterpartiet samt ledamot av riksdagens kulturutskott. Overklighetens folk tackar Bengt för bidraget.I en tidningsintervju säger kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth avslutningsvis:
– Jag tror faktiskt på människan. Det är därför jag är borgerlig. Det är därför jag tror på marknadsekonomi… Jag tycker faktiskt inte att staten ska in och tala om vad folk ska göra eller inte göra.
Vår kära kulturminister behöver inte oroa sig. Det finns alltför många i konungariket Sverige som hamnat utanför den samhälleliga gemenskapen och inte ens mamma staten kan hjälpa i nödens stund, det har den borgerliga utfasningsregeringen sett till. Marknadsekonomin har inget intresse av alla utförsäkrade och arbets- eller papperslösa, de finns inte med på spelplanen, inte ens på ståplatsläktaren. De är förpassade in i osynligheten, in i den stora skugga som breder ut sig bakom de skyskrapehöga tillväxtstaplar som finansminister Borg radar upp efter den djupaste ekonomiska kris som världen skådat sedan depressionen i mannaminne.
I denna skugga växer alldeles för många barn upp. Rädda Barnen har konstaterat att 220 000 barn i Sverige lever i fattigdom. Det är fler än vart tionde barn. För barn med ensamstående föräldrar eller utländsk bakgrund är risken för fattigdom allra högst.
Det är vårt, det vill säga samhällets ansvar att ge alla barn och unga i landet lika goda möjligheter att bygga vidare på den första upptäckar- och skaparglädjen, på lusten att söka kunskap och lära sig nya saker, vidga sin värld och få del i nya sammanhang.
Men barn och ungas liv begränsas hela tiden av familjens ekonomiska situation. När det offentliga drar sig tillbaka och de kommersiella alternativen tar över så lämnas de som inte har råd att betala utanför.
+
Ibland kan man läsa i reklamen: DU SOM INTE SYNS, FINNS INTE!
Jag tycker att det är en vedervärdig utsaga, som bygger på en allt annat än jämlik människosyn. Men lika fullt, så ser det ut i vårt samhälle: många människor har blivit osynliggjorda, ja, till och med tvingats att gå under jorden.
Bokstavligt talat under jorden. När jag ska åka tunnelbana i Stockholm är det Gamla Stans nedgång som jag oftast använder. Där har hela vintern suttit människor i tygbylten med en kartong framför sig, som fångat upp en och annan krona från de förbipasserande. De har nästan vuxit in i kaklet bakom ryggen, dessa hemlösa som ingen tycks bry sig om. De finns egentligen inte.
Ibland kan man få höra vacker musik på långt avstånd, en vemodig saxofon eller ett sprittande dragspel. De som spelar hörs – alltså finns de, men om de råkar vara romer riskerar de att förpassas ut ur landet på grund av lösdriveri à la 1950-talsparagrafen. Det är skillnad på folk och folk också i den europeiska gemenskapen!
Vi är många som reagerar när så många medmänniskor faller igenom de allt glesare trygghetsmaskorna. Det så kallade Påskuppropet samlar alltfler namn och Sveriges kristna råd har nu i ett öppet brev fört fram en rad krav på hur sjukförsäkringen snabbt måste ändras. För att ta ett exempel på hur allt flera tänker: Nu räcker det!
Jag tror också på människan, Lena Adelsohn Liljeroth. Det är därför jag vill kalla mig humanist. Och jag vill hävda varje människas lika värde och rätten till ett värdigt liv, det är därför jag är socialist.
/Bengt Berg, riksdagsman (V) och ledamot av kulturutskottet
